Utan mina föräldraledigheter hade det inte funnits något att snart skicka in till förlag igen. Och just det, Foluniversitetet kan också få ett tack eftersom de har den goda smaken att ha skrivarkurser på dagtid som man kan gå tillsammans med sin bebis. Japp, det har jag gjort två gånger, och nu när jag nyss påbörjat min tredje föräldraledighet är jag rätt sugen igen.

Så om det till slut blir något förlagskontrakt är det givet att tillägna böckerna till mina barn. Det handlar inte om inspiration, det är kalla cash.

"Till mina barn som finansierat min dröm att bli författare. Nu ska jag försöka klara mig själv."

Skulle vara kul att vara hjärnforskare. Eller, nej kanske inte, men det skulle vara kul att veta hur det funkar när man sitter vid datorn och bara spinner loss. Hur kan man utan att ha en idé om vad det är man ska skriva bara sätta fingrarna till tangenterna och dra igång? Och sedan, efter ett par timmar, scrolla upp i texten och undra var det där kom ifrån? Bodde det verkligen pacifistiska cykloper, talande trästatyer och hästtokiga diktatorer i mitt huvud? Ja tydligen! Välkomna ut och in i datorn. En vacker dag kanske jag förstår att allt är logiskt (och kanske en del av mig själv). Tills vidare räcker det med att konstatera att det finns ett mystiskt ställe (typ i hjärnan) med en massa idéer som hitills räckt till drygt två böcker.

Det har hållit på länge nu. Vet inte ens riktigt hur många år som gått sedan den där sommaren när Hälsinglands blånande berg och stora skogar uppbrutna av sjöars glitter lockade mig att skriva en historia. Eller den där sommaren när jag var så trött på att vara vikarie och jobba häcken av mig när alla andra fick vara lediga och tog semester (a-kassa) och skrev tre timmar=tre sidor om dagen.

Vet inte heller hur många gånger jag redigerat. Men kanske nu. Har hittat en lektör som kan läsa manuset innan jag skickar in den igen till de två förlag som visat mest intresse. Längtar så efter att få börja arbeta med del två i triologin. Storyn är ju skriven. Det kliar i fingrarna.